Mitt liv innefattar aldrig bara mig
Hej everybody.
Jag tänker tala om att jag är orklös. Som man faktiskt kan vara ibland. Ibland är man det lite oftare och ibland inte alls. MEN något som jag blir ledsen över är att man får inte vara trött idagens sammhälle..Nej det är sant! och visst är det sjukt?
Jag får höra diiiiiiiiiiiiiirekt dessa ord:
- Vadå? vad har du gjort då eftersom du är så trött?
- Du är så himla laaaat och bekväm
- Va fan äre märe, ryck upp dig
- Skäms på dig, min mormor är ju piggare..
- Dagens ungdom..
mmh känner igen det? Va fan får man inte vara trött för? DET ÄR MÄNSKLIGT! Jag föddes inte till någon jävla superman som alltid ska finnas där för någon annan. Som alltid ska ha hemmet i perfektion. Som alltid orkar fixa alla "måsten/krav". Man ska alltid ha ett leende på läpparna också.. Vara hjälpsam mot andra måste man också vara.. Man ska vara ute i god tid vad det än gäller. Sedan har du ju förväntningar på dig att du ska minnas typ..allt? Du ska leva upp till vad andra tror om dig...
ja du vet säkert hur listan fortsätter. Jag fattar bara inte hur världen är funtad. Jag ska liksom bygga en grund och fortsätta hålla den stadig i iaf 60 år till liksom.. Sedan ska jag uppfylla mina drömmar..sedan ska jag liksom finnas där för andra och finnas till för företag osv. Mitt liv innefattar liksom aldrig bara mig. Det innefattar ju alla omkring. För att inte tala om situationer som dyker upp i ens liv som du säkert aldrig hade räknat med. Det tar energi att lösa stora som små problem vare sig det är på jobbet, relation, vänner och främlingar osv osv.
For real, ingen kan väl påstå att dom aldrig någonsin kommer behöva en vilodag eller en återhämtningsdag på 60år? Då är du fan superman alltså. Men det känns lite som om det är liksom den äldre genrationen som är för STOLT för att erkänna. "På min tid ..bla bla blaa.." ..Och jag känner bah: Okej, okej men nu lever vi i miiiin tid,
caapish?
Jag tänker tala om att jag är orklös. Som man faktiskt kan vara ibland. Ibland är man det lite oftare och ibland inte alls. MEN något som jag blir ledsen över är att man får inte vara trött idagens sammhälle..Nej det är sant! och visst är det sjukt?
Jag får höra diiiiiiiiiiiiiirekt dessa ord:
- Vadå? vad har du gjort då eftersom du är så trött?
- Du är så himla laaaat och bekväm
- Va fan äre märe, ryck upp dig
- Skäms på dig, min mormor är ju piggare..
- Dagens ungdom..
mmh känner igen det? Va fan får man inte vara trött för? DET ÄR MÄNSKLIGT! Jag föddes inte till någon jävla superman som alltid ska finnas där för någon annan. Som alltid ska ha hemmet i perfektion. Som alltid orkar fixa alla "måsten/krav". Man ska alltid ha ett leende på läpparna också.. Vara hjälpsam mot andra måste man också vara.. Man ska vara ute i god tid vad det än gäller. Sedan har du ju förväntningar på dig att du ska minnas typ..allt? Du ska leva upp till vad andra tror om dig...
ja du vet säkert hur listan fortsätter. Jag fattar bara inte hur världen är funtad. Jag ska liksom bygga en grund och fortsätta hålla den stadig i iaf 60 år till liksom.. Sedan ska jag uppfylla mina drömmar..sedan ska jag liksom finnas där för andra och finnas till för företag osv. Mitt liv innefattar liksom aldrig bara mig. Det innefattar ju alla omkring. För att inte tala om situationer som dyker upp i ens liv som du säkert aldrig hade räknat med. Det tar energi att lösa stora som små problem vare sig det är på jobbet, relation, vänner och främlingar osv osv.
For real, ingen kan väl påstå att dom aldrig någonsin kommer behöva en vilodag eller en återhämtningsdag på 60år? Då är du fan superman alltså. Men det känns lite som om det är liksom den äldre genrationen som är för STOLT för att erkänna. "På min tid ..bla bla blaa.." ..Och jag känner bah: Okej, okej men nu lever vi i miiiin tid,
caapish?
Kommentarer
Trackback
