A moment of weakness

Jag fick mig några veckors frihet i själen. Du vet, inga bekymmer, ingen ångest, allt bara kändes bra. Det kom plötsligt en dag, då alla problem försvann. Är glad jag fick några veckor av det, det behövdes. Men nu skakas man om igen och återgår till att ha lite mindre ro i själen. Jag tycker livet är en enda stor frustration, dag in, dag ut.. Och jag ska vara riktigt ärlig emot er, så där ärlig som människor sällan är.. Det enda jag känner för just nu..är att krypa ihop i fosterställning och tycka synd om mig själv.

Men det får man väl inte..eller?

Jag undrar vart jag får min styrka ifrån..eller ne, det har jag faktiskt inte. Jag känner bara tvång att orka. Att orka ställa upp för andra, att känna skuldkänslor att tacka ja till arbete när jag egentligen inte vill eller orkar. Men tackar jag inte ja, då är man ju lat. Jag är bortskämd som folk i min närhet vill påstå. Ibland känns det ärligt talat som om det är bara jag som ska förstå, bara jag som ska sätta mig in i andras situationer..men ingen annan gör det tillbaka.. (säger inte att det är så, men att det känns så..) .Jag är trött och har insett man kommer aldrig få andas ut.

Och nu känner jag till o med skuldkänslor för att jag skrev detta i bloggen..




Kommentarer
Postat av: Maria

Jag förstår att det känns jobbigt, men ha inte skuldkänslor för att du skriver ner dina känslor i DIN blogg. Detta är ju DITT utrymme på alla sätt och ibland är det skönt att få det ur sig...

Hoppas att det känns bättre idag! :-)

Kram! Maria

2009-10-28 @ 15:25:26
URL: http://www.prettyonline.se/wordpress

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0